STANDARDEN 

Vad säger standarden om de kaninraser jag föder upp? Nordisk kaninstandard är uppfödarens bibel, där står hur kaninen skall se ut och vilka mål man skall sträva mot i sin avel. Mycket av syftet är att få den perfekta kaninen som går bra på utställning och som ger bra avkommor, samt är trevlig.

Nu har jag ingen standard än, då de är slut och håller på att göras till en nyare upplaga. Men detta är lite kort, kan jag hitta via internet.

DVÄRGVÄDUR

Dvärgväduren kommer från Holland och kallas därför ibland Holländsk Dvärgvädur, men det är alltså samma ras. Upphovsmannen hette Adrian de Cock, han fick rasen upptagen i Holländsk Kaninstandard 1964. I Nordisk Kaninstandard blev rasen upptagen 1972, då var maxvikten högre än vad den är idag. Kaninens öron (vuxet djur) skall vara som kortast 22 cm och längst 30 cm spets till spets (öronlängden skall harmonisera med kroppsstorleken). Idag är rasen godkänd i samtliga färger och teckningar som finns i Nordisk Kaninstandard.

Vikt: En vuxen kanin skall väga 1,41 kg-1,90 kg för att få full poäng på utställning.

Dvärgväduren är godkänd i alla standardens färger och teckningar. Den är godkänd i pälsstrukturen normal, fusch (långhårig) och rex (kort sammetspäls)

Dvärgväduren skall alltid ha hängande öron och gärna hästskoformade. Öronen skall som innan vara minst 22cm och längst 30cm, de skall enligt mig vara skedformade, dvs. utan veck längs med mitten av örat. Öronen skall vara kraftiga och ha väl med päls.

En dvärgvädur skall vara kort i kroppen och huvudet skall nästan sitta direkt på kroppen. Kroppen skall vara kompakt och rund och ha bredd  både bak och fram. Ser man en bra dvärgvädur ovanifrån så skall dess linjer i sidorna vara paralella och rygglinjen skall gå från nacke till kors i en svag båge.

Huvudet på en dvärgvädur skall vara kort och kraftigt och som innan sitta direkt på kroppen. Den skall ha bred panna och goa kinder.

HERMELIN

Rasen härstammar från England där en uppfödare verksam i staden Darlington
år 1884 visade rasen Polish för första gången. Premiärvisningen var på en utställning i Hull. De första djuren som visades var vitfärgade. Polish Kaninerna såg mest ut som dagens Dvärghare. I slutet av 1800-talet  importerades Polish-rasen till Tyskland. Där arbetade man vidare på att utveckla rasen mot den typ vi har på Hermelinen idag. De färgade och tecknade varianterna avlades fram i Holland och godkändes 1940. Idag är rasen godkänd i samtliga färger och teckningar som finns i Nordisk Kaninstandard.

Vikt: En vuxen kanin skall väga 0,8 kg-1,3 kg för att få full poäng på utställning.

Hermelin är godkänd i alla standardens färger och teckningar. Den är godkänd i pälsstrukturen normal, fuchs (långhårig) och rex (kort sammetspäls)

Hermelinens kropp är kort och valsformad och skall ha paralella sidlinjer. Bröstet är brett ochfast. Ryggen skall vara fast och muskulös med en rygglinje som går från nacken till korset i en svag konvex båge.

Hermelinens huvud skall vara kägelformat från alla håll, med lätt konvex nosrygg, kort nosparti och bred panna.

Benen skall vara korta och kraftiga och brett åtskilda och ge kaninen en låg kroppställning. Bakbenen är raka och kraftiga och bäres paralellt med kroppen.

Poängskala för Hermelin: